Fjällgåsen
Fjällgåsen är en liten gås som mäter till ungefär 66 centimeter, det vill säga i storleken som en gräsand. Det tydligaste kännetecknet är den gula ringen runt ögat, somkanske kan vara svår att se på håll. Den har precis som bläsgåsen en vit fläck i pannan och kraftiga svarta streck över buken. Fjällgås trivs i ekosystem som fjäll, våtmarker och sjöar, och dessa lite blötare platser.
Fjällgåsen finns idag som häckfågel i små områden som sträcker sig från Skandinaviens norra fjälltrakter till östra Sibirien. Den är en flyttfågel vars övervintringsområden än idag inte är klarlagda och då arten minskat så kraftigt kommer många av dess tidigare övervintringsområden kanske aldrig att avslöjas. Ursprungligen flyttade merparten utmed en centraleuropeisk flyttkorridor via Finland, Baltikum och Ungern. En mindre del flyttade också över atlanten via Danmark. Vissa övervintrade i Storbritannien medan andra förmodligen övervintrade i Nederländerna, Belgien och Spanien.
Den ursprungliga svenska häckningspopulationen av fjällgås, som låg i Västerbotten, är utdöd sedan 1990-talet och beståndet som finns idag är inplanterade gäss. Så sent som i slutet av 1930-talet var dock fjällgås vanligare än grågås i Västerbottens kustland.
ArtDatabanken uppskattade att det år 2004 i Sverige fanns 10–15 häckande par (alla inplanterade). Det var kring 1940- och 50-talet som den västpalearktiska populationen av fjällgås kollapsade, och den skandinaviska populationen minskade från drygt 10 000 individer i början av 1900-talet till dagens cirka 20 par. Största orsaken till världspopulationens kraftiga minskning beror förmodligen på förändringar och nya abiotiska faktorer, som stadsbygge och människor som tar bort naturen och våtmarkerna.
Bland annat har jakten av fjällgåsen spelat en stor roll i detta, även efter att arten fått skyddsstatus, eftersom ett stort antal skjuts på grund av svårigheten att skilja dem från bläsgåsen. Den största andelen hotade gäss under de senaste 15 åren var en rastande flock på 13 700 fåglar som observerades i Dongtingsjön i Kina. Tyvärr har Dongtingsjön, som är Kinas näst största sötvattensjö, under de senare 10 åren förorenats kraftigt vilket minskat fiske- och fågelbestånden.
Biotiska faktorer kan vara rävar eller liknande som äter fågel, men det finns inte så mycket fakta om det.
För att försöka rädda arten i Sverige håller ett åtgärsprogram på att tas fram av Naturvårdsverket.
